Emma

På vår första Personal & Business Development-föreläsning gav vår lärare oss en uppgift att skriva brev från våra framtida jag, till honom eller till oss själva. Det här är inte en inlämningsuppgift utan mer bara en övning i att sätta mål och sedan lista ut hur vi tar oss dit. Jag tyckte det lät intressant och tänkte att jag ju kan skriva mina brev här, på bloggen, bara som en liten övning. Disclaimer; det känns nästan lite obehagligt att tänka flera år framöver, med Sverigedemokraterna och Brexit, men i de här breven ska jag föreställa mig min ideala framtid samtidigt som jag fantiserar realistiskt.

Så vi fick tre grejer att tänka på. A, vart befinner du dig nu? B, vilka projekt har du just avslutat? C, vad är din nästa stora möjlighet?

☞ Oktober 2019.

Hej Emma. Det är jag, Emma... från framtiden. Jag är du, fast äldre. "I'm you, but stronger." Vet inte riktigt vart jag ska börja. Det här är ju bara ett år fram i tiden, eh, från ditt håll på tidslinjen. Nej, jag har inte flytt tillbaka hem till mamma än. Jag ville ge mig själv lite mer tid att vara självständig och växa som person; jag vill veta vad jag vill innan jag flyttar mellan länder igen. Jag hittade en billigare lägenhet, men jag bor fortfarande i Putney. Så jag har precis flyttat. Jag har dejtat Josh i några månader nu. Det går bra och han är fin. Det tog ganska lång tid från att han ställde in vår första dejt till att han bjöd ut mig på en ny. Vi får se vart det leder. Jag försöker att inte ge all min tid till honom, som jag gjorde i mitt förra förhållande, för vi vet ju hur det slutade. Jag simmar varannan dag så gott jag hinner, jag lägger mig oftast i tid om kvällarna, jag försöker bibehålla struktur och rutin i min vardag - något som är lättare sagt än gjort. Jag har kvar jobbet på Monki, fast med fler timmar i kontraktet nu. Det är en säkerhet och jag måste ju betala hyran på nåt sätt. Mitt slutliga Performance Project på BIMM tidigare i år gick bra, så bra att jag just nu håller på att spela in alla låtarna, proffsigt och inte för dyrt, med hjälp av andra nyexaminerade BIMMare. Jag planerar att släppa dem som min första EP nu i vinter. Det är läskigt, men det är också ett framsteg för min karriär - hoppas jag - och för mig personligen.

☞ Oktober 2021.

Det har nu gått tre år sedan jag började sista året på BIMM. Jösses. Tiden går fort. Sedan dess har jag släppt en EP, några singlar och giggat så mycket jag har haft tid med. Det känns skönt att äntligen ha ett tight band som jag kan lita på - jag minns hur det var att fråga folk på uni om dom ville spela med mig och hur ingen hade tid eller lust. Bobby hjälper mig fortfarande skriva låtar. Han är en bra vän och jag är glad att vi är kompisar fortfarande. Jag har en manager nu också. Hon hjälper mig fixa större och större spelningar. Jag ska spela min första festival nästa sommar - borträknat UKM-festivalen jag spelade ihop med gamla Bloody Entertainment förstås. Det var tider det haha. Allt detta är fortfarande ganska läskigt, men folk tycks gilla det jag gör. Musiken betalar fortfarande inga räkningar, så jag är kvar på Monki än. Jag försöker påminna mig själv att inte låta otålighet göra mig till en otrevlig människa; jag har varit på mottagaränden av en sådan person och det var... Du vet.

Med den här övningen kan du fortsätta hur långt fram i tiden som helst, men jag har svårt att föreställa mig mitt liv allt för långt fram. Jag har för många stora val att göra först - tex om jag ska stanna här eller flytta tillbaka till Sverige, om jag ska ha kvar jobbet föralltid, om jag ens vill... Dom stora valen vill jag inte göra så här on the spot i ett blogginlägg. Jag tar det när jag är där.