Emma

Virvelvind av vakna timmar
Först av allt har jag ju glömt att berätta vad som hände förra lördagen i Lincoln. Vi begav oss ut på stan lite sent och fönstershoppade runt i lite butiker. Snart kom vi äntligen fram till ett litet ställe vid namn Madame Waffle. Jag åt en utsökt fluffig våffla med chili con carne. Sök er dit om ni är i Lincoln någon gång!
 
 
I onsdags sjöng jag åter igen backing vocals åt Josefin och Hanna, men denna gången var det i samband med BIMMs diploma night på The Half Moon i Putney. Min mobil beslutade att det var ett ypperligt tillfälle att stänga av sig, så det blev tyvärr inte några bilder från något framträdande. Jag var fruktansvärt trött och den mörka lokalen full med pratglada människor gjorde det inte mycket lättare för en introvert vokalist som jag själv. Men det var spännande och kul att få komma ut och uppträda lite med fina vänner.
 
 
I fredags efter lektionen var jag, Charlie och Nikolay på tur till Denmark Street nära Tottenham Court tube station; gatan kantad med musikaffär efter musikaffär. Vår lilla trio letade gitarrsträngar och pedaler, men endast det förstnämnda var enkelt att finna. Dom tycktes inte ha den rätta pedalen vi sökte någonstans, så det blev ytterliggare en tågresa ner till Epsom och den gigantiska butiken Guitar Guitar. X antal gitarrfyllda timmar senare åkte vi tillbaka hem utan pedal. Så kan det gå! Är en inte säker så är en inte säker.
 
 
Nu sitter jag i sängen och försöker skriva en reflekterande uppsatts om mina framsteg sedan jag började på BIMM. Lättare sagt än gjort att förhålla sig till ordgränsen.
 
Not your cup of tea
Nu kommer kanske detta bli lite obekvämt för vissa att läsa.
 
Kvinnodagen infaller den åttonde mars. Vi har nyss haft kvinnornas historiemånad också. Dessa datum är inte något firande, inte en fest, inte glada dagar. Det är dagar för att stå upp och säga ifrån. Det är en påminnelse för alla er som inte är kvinnor och som inte tvingas leva ständigt nedknuffade under ett osynligt glastak, eller värre. Ni har säkert hört ordet "patriarkatet" och rynkat på näsan och skrattat och sagt att det inte finns på riktigt, för det är den generella tonen bland män och bland kvinnor som av någon anledning accepterar sin "plats". "Det finns inte" är lika med att ni inte utsätts för det och allt som inte händer er är inte verkligt. Det är samma sak som att jag som vit människa i ett stabilt land, med en utbildning, ett hem, en familj och världens alla möjligheter inom räckhåll... Jag kan inte komma och påstå att rasism inte finns. För jag är vit. Rasism är inte riktat mot mig. Det är logiskt. Jag kan inte säga något elakt åt någon och sedan påstå att det inte sårade dem. Tro mig när jag säger att jag önskar att jag kunde hålla med och glädjas över att patriarkatet inte fanns. Men det finns. Och det påverkar alla. Precis alla.
 
Det säger till killar och män att dom inte kan ha rosa på sig, eller kjol eller smink eller något som skulle associeras med "tjejigt", för att vara tjej anses som vekt. Det säger att dom måste gilla sport, ligga med massvis av tjejer, vara biffiga, aldrig gråta, vara hjälten som lagar bilen vad som än har hänt, inte vara rädd för spindlar, inte gilla romantiska komedier eller att baka eller att leka med dockor, inte visa sina känslor, älska att gå till gymmet och alltid möta en fight med huvudet före. Det säger till dom att dom måste vara maskulina på alla sätt och högljudda och djuriska och skämta på andras bekostnad och ta för sig av allt dom kan lägga händerna på och det säger till dom att dom inte har kraften att inte våldta, så om dom våldtar så är det ju inte deras fel för dom är helt enkelt tanklösa djur som inte kan kontrollera sig själva.
 
INGET AV DET HÄR ÄR SANT.
 
Självklart får killar vara precis totalt fullkommligt exakt hur dom vill - så länge det inte på något vis skadar någon annan. Och samma sak gäller ju så klart för tjejer. Eller hur? Vi är alla människor. Hälften av oss har bara tvingats leva igenom århundraden av systematiskt förtryck från den andra halvan pga vårat kön. Och så har vi ju det här populära påståendet "inte alla män" som skriks av såkallade meninister som inte bryr sig ett dugg om att skydda män överhuvudtaget (transmäns rättigheter, anyone?) utan bara sina egna privilegier, för gud förbjude om någon tog det ifrån dem för att det är orättvist eller om någon gav samma privilegier till tex kvinnor! Hemska tanke! Nej, kanske inte alla män - men tillräckligt många. Det är som att hoppa ner i en pool full med hajar och säga "inte alla hajar". Men att generalisera kvinnor är helt okej det! Ja visst, kör på bara, för alla kvinnor är tydligen dåliga bilförare och alla kvinnor är tydligen griniga och känslostyrda, men aldrig att alla män! Åh nej! Så länge minsta kommentar som tex "du slåss som en tjej" och "du kan ju inte förlora till en tjej" smyger förbi utan att någon sätter ner en fot och säger att det inte är okej, då fortsätter den sociala strukturen som är patriarkatet, vårt samhälle och vårt sociala rum säga till oss att:
 
Tjejer och kvinnor är tråkiga och pryda om vi inte vill ha sex men vi är horor om vi vill ha sex. Vi är fula utan smink men vi ser ut som slampor om vi sminkar oss för mycket eller fel eller alls. Och om vi inte ser ut som supermodeller så borde vi vara tacksamma för killarnas uppmärksamhet och sexistiska kommentarer och sexuella trakasserier för ingen annan vill ju ha oss eftersom vi är så fula. Vi kan titta på sport men vi bör inte delta om vi inte är tillräckligt vältränade och snygga att titta på. Om vi är smarta så är vi säkert fula också och har nog inga vänner och om vi är snygga så är vi säkert helt dumma i huvudet och hur kan vi vara säkra på att det var våldtäckt och vad hade vi på oss egentligen? För om vi hade kjol så betyder det att vi ville och om vi var fulla så betyder det att vi ville och var vi paralyzerade av skräck så betyder det att vi ville och om han är våran pojkvän så betyder det att vi alltid vill och om dom säger att vi är fula så betyder det att vi ville för vem skulle annars vilja ha oss? Och om han körde in en glasflaska i vårt underliv så att vi blödde så var det säkert våran idé för vi gillar säkert sånt där experimentellt och om det var flera män på oss på en gång så behöver det nödvändigtvis inte klassas som gruppvåldtäckt för dom knullade sönder oss en och en, i tur och ordning stod dom på ett fint led och väntade på sin tur att använda oss tills allt gjorde ont och dom hade förstört resten av våra liv.
 
INGET AV DET HÄR ÄR HELLER SANT. Vill du, vem du än är käre läsare, bli behandlad så här? Jag gissar att svaret är nej men släng iväg en kommentar på slutet av det här inlägget och säg om jag har fel.
 
Våldtäcktskulturen som normaliserar våldtäckt förstärks av patriarkatet varje gång någon kläcker ur sig ett litet skämt och alla skrattar, för det var ju kul - det var ju kul att trycka ner halva planetens befolkning bara så där för ingen vågar ju säga emot ändå. Ursäkta mig om jag inte ser det roliga i "skämten" om att kvinnor behöver få en kuk i sig för att bli lugna och medgörliga. Det var inte ens roligt första gången. Och när dom säger att vi får skylla oss själva om vi tar åt oss och om vi är förtryckta, för vi måste väl ändå kunna stå upp för oss själva när män är svin mot oss. STOPP. Igen ska bete sig illa mot en annan människa från första början. Så enkelt är det. Om du gör något som sårar en annan människa - sluta göra det som sårar den människan. Simpel mattematik. Ett barn kan förstå det här. Och kvinnor blir stämplade som galna och överreagerande och hysteriska om de faktiskt försöker så upp för sig själva, så det verkar ju kvitta vad en än gör. Har ni uppfattat mönstret än?
 
När vi sitter vid matbordet och han "skämtar" om att byta bort min mamma till fyllegubben i grannhuset mot en orgel eller en flaska, då försöker jag att inte tänka på alla kvinnor och små flickor - lika väl för femhundra år sedan som nu i modern tid - som kidnappas, könsstymplas, säljs, gifts bort till män tre gånger så gamla, våldtas, misshandlas, används som valuta och hembiträde och måltavla och boxningssäck och runktrasa, och som straffas hårt för minsta lilla grej som inte ens är deras fel. När han "skämtar" framför mig om att homosexualitet är fel och äckligt för att han tycker att "kuk i fitta är det enda som fungerar"; som om mäns kroppar är guds gåva som fulländar alla kvinnors liv. Och så kommer kommentaren om att min vagina är till för annat än att bara sitta på. Nej. Jag skojar inte. Jag överdriver inte ens. När manliga kompisar drar till med den där gamla dängan om att "kvinnor hör hemma i köket" och jag är den som blir tillsagd att lugna ner mig för "han skämtade ju bara". När hon tjänar mindre trots att hon faktiskt jobbar hårdare och sedan blir sjuk av sina ansträngingar på kuppen och ingen tror henne för att psykiska sjukdommar inte alltid syns så tydligt på utsidan. När han får ett utbrott och skriker åt min mamma att hålla käften och jag ser i hans ögon hur gärna han vill slå till henne. När han skyller på henne och gör bort henne inför alla gäster - för något som han själv har sagt en minut tidigare. När hon skrattas åt och kallas vrång för att hon inte tycker att karlarna bör supa kring småbarnen. När hon kallas hysterisk för att hon för en gångs skull försöker säga ifrån. När ingen av oss tas på allvar.
 
 
Igår tog jag tåget med Charlie till Lincoln. Satt på The Gilded Quill i sisådär tre timmar och lät Josie Hall skapa detta mästerverket på min arm. Idag ska vi ut och se oss omkring; det vill säga att han ska visa mig runt eftersom jag inte har varit någon annanstans i England än London.
 
Det finns ingen hejd på en kvinna som mig
Till att börja med kan en väl få skryta lite och använda sig av ytterliggare några stora namn som är bokade för att hålla masterclasses på uni. Sam Doyle, The Maccabees. Raul Midon. Benji Webbe och Mikey Demus, Skindred. Så där ja. Var var jag nu...
 
Jag hade tisdagen av som vanligt. Passade på att åka in till Fulham och träffa killen som kanske är min framtida chef. Det finns ett jättehärligt café som heter Gianlucas runt hörnet från The Slug. Kolla upp det. Underbart kaffe. Dum som jag är så har jag fortfarande inte skaffat något National Insurance Number, men jag var till närmaste JobCenter och fick telefonnumret till dom som har hand om de där sabla NI-nummrena.
 
På tisdagskvällen blev det rep inför Diploma Night den tjugonde april och det gick inte helt kasst! Ps. Har fastnat för Starbucks iced double espresso som säljs i små burkar på Sainsbury's för ett pund. Funkar bra på eftermiddagen när jag, som den gamla människan jag är, egentligen behöver vila middag. Pappa sa alltid att det var viktigt att vila middag.
 
 
 
Onsdagen tillbringade jag med en person som är väldigt speciell för mig. Jag och Charlie var iväg till ett svenskt litet café i Willesden Junction som hade både svensk personal och svenska rätter. Jag tog en grönsaksquiche med diverse sallader (bland annat potatissallad!!!) Får bli gravad lax för mig nästa gång.
 
 
 
 
Efter det mötte vi upp lite klassmedlemmar på nya favoritpubben mellan Fulham och Chelsea. Öl, biljard och skitsnack.
 
 
Idag var jag på så bra humör när jag lämnade lägenheten att jag tillochmed anlände till Fulham såpass tidigt att jag köpte en färskpressad smoothie (Tossed är en relativt nyöppnad salladsbar mitt inne på Fulham Broadway Tube Station) och gick hem till Wencke för att se om hon var vaken. Falafelrulle till lunch med jordgubbar till dessert i parken i solskenet! Repade en timme innan jag åkte hem och packade väskan. Imorgon åker jag till Lincoln!