Emma

Mat himmelska mat
Jaha. Då är det alltså den där tiden på året nu. Min favorittid på året. Ni vet, när man tänker "Åh vad gott med klementin! Jag tar en!" och så plötsligt har man ätit tjugoåtta stycken. Trädens kronverk har börjat skifta i gult och orange. Några buskar har redan låtit sina löv singla ner och lägga sig som ett lysande täcke på marken. Det börjar gå mot kallare dagar. Det är fortfarande höst dock! Trots det så har Fulham Broadway tube station börjat sätta upp guldglittriga juldekorationer överallt i köpcentrumet. Girlanger av stora, skimrande löv och snöflingor dinglar från taket. Plastgranar trycker i hörnen, vagt julig jazzmusik spelar i högtalarna som om dom vill smygstarta med julstämningen utan att någon riktigt ska märka det. Jag har druckit Chestnut Praline Latte på Starbucks där det är juligt redan så det skriker om det. Tro inte att jag gnäller! Nej, för all del! Ha gärna jul året om! Jag bara misstänker att dom försöker kompensera vädret på något vis:
 
Bild på London uppifrån.
 
För några veckor sedan när jag precis hade flyttat in i lägenheten så satt jag och övade mig på att säga ordet "hemma" tyst för mig själv. Det kändes lite olustigt och alldeles för slutgiltigt. Jag ville helst bara kalla det för "Lägenheten" med stort L och inte alls "hemma". Mammas hus i Sverige är mitt hem. Men på sistone har jag kommit på mig själv med att kalla detta för mitt hem också. Har till och med skaffat mig ett par klubb-/poängkort på affärer runt omkring, allt för att riktigt känna mig tillrätta - och för att samla poäng på varje soppburk jag köper. Allt det här är lite för nytt för mig ännu, men jag vänjer mig - sakta men säkert. Just nu längtar jag dock hem till julstädning och mys hos mamma.
 
 
Hur som helst! Sedan jag skrev sist så har jag bland annat träffat Josefins två syskon som var här över helgen på besök. Det blev en supertrevlig fredag på Spoons med massa vänner.
 
Jag, Bobby och Michael.
 
Igår, söndag, tog vi oss vår första löptur i naturen runtom Roehampton. Det var så skönt och uppfriskande att komma igång igen och det blev en riktigt bra runda med tanke på att jag inte joggat sedan Elljusspåren hemma i sommras. Träffade på en liten valptös som verkade vilja springa med oss. Det blev svårt för husse att få henne med sig åt andra hållet när hon väl hade hälsat på oss.
 
Efter motionen tog vi oss in till Fulham på en Sunday Jam Night på Brogan's Irish Bar. Ville skriva upp mig på någon låt, men det blev aldrig av. Jag och Danielle har dock lovat varandra att vi båda ska skriva upp oss och framföra något nästa söndag. Jag måste ta mig i kragen och bara göra såna här spontana grejer utan att fundera så mycket!
 
Connor sjöng Uptown Funk. Och återigen är bilden suddig. Vet inte vad det är för jäkla fel på min mobilkamera ibland.
 
Denna morgon gick jag från Hammersmith till Putney Bridge och åt vegetariska korvar till frukost på River Cafe. Det var en smått trevlig omväxling till min vanliga brunch.
 
 
Vanligtvis steker jag sparris och baby button champinjoner mer eller mindre varje dag. Det har kommit till det stadiet där jag blir ledsen när förpackningarna börjar ta slut. Rättelse; jag blir ledsen redan när jag öppnar förpackningarna, bara för att det innebär början på slutet. Hade tänkt handla nu på förmiddagen så att jag skulle ha något mer i skåpet än gröt och spaghetti, men det är fortfarande lite lurigt med alla dom här bussarna - jag måste ha åkt förbi Sainsbury's och missat det helt. Appropå mat så har jag provat på resturangkedjan Wagamama och jag är frälst. Asiatisk kärlek på en tallrik.
 
 
Nu ska jag duscha och göra mig redo för skolan.
 
Högtflygande helg
Goda nyheter! Min röst har återvänt! Jag får fortfarande helvetets hostattacker då och då, slem och annat äckelpäckel hemsöker min strupe och jag kan inte sjunga som vanligt riktigt än. Men jag är ändå hur lycklig som helst över att jag kan prata. Puh!
 
Helgen spenderade jag med några kompisar. Blev en och annan vända på The Oyster Room - also known as Spoons, så det är vad jag tänker kalla det i mina blogginlägg från och med nu, bara så ni vet, för jag är en lat människa som tycker att Spoons går snabbare att skriva samt att det låter mer stamkund och hemkärt... Vilket börjar stämma... Jag och Josefin är nog lite stammisar där nu vid det här laget... Eh, vart var jag? Jo, just det! Har även jammat lite, spelat poker osv osv. På lördagen var jag, Bobby, Meg och hennes kille Tom iväg till The O2 Arena borta i North Greenwich och käkade. Har aldrig varit där förr. Önskar att jag hade tagit fler bilder. Det var som ett enormt tält med en mindre stadsdel inuti. Biografer, palmer, butiker och resturanger trängdes under det kupolformade taket.
 
Efter en gigantisk kycklingsallad och ett par till synes hemmasnickrade pizzor drog vi iväg på en tur-och-retur med cable cars (en slags linbana) sisådär 80 meter över Themsens mörka vatten. Tänk er att sitta i en glasbubbla som hålls uppe med en stålvajer. Tänk er att känna varje vindpust som slår emot och får hela grunkan att gunga till. Fem minuter över till Royal Victoria och sedan tillbaka, hela tiden med utsikt över skyskraporna i Canary Wharf och OS-stadion i Stratford. Vi var tyvärr ute lite försent för att hinna se solen försvinna ner bakom Londons skyline.
 
 
Igår kväll, tisdag, var vi på en song circle på Broadway Bar & Grill där BIMMstudenter framförde sina egna låtar. Många riktigt bra och inspirerande grejer där!
 
 
Därefter drog vi vidare till Cock Tavern där vi blev glatt överraskade; vi hann nämligen dit precis i tid till att se Moses köra sitt set. Ja, samma BIMMband som spelade innan Jack Garratt på Freshers' Week. Värdelöst suddig bild, jag vet, men jag hade mer lust att lyssna istället för att fota.
 
 
Detta följdes av lite gitarrspel och Into The Wild hos Ben och Alex. Otrolig film. Fattar inte att jag inte sett den tidigare.
 
 
Idag var jag och Josefin en kort sväng i Putney. Åt frukost på River Café mitt emot Putney Bridge tube station och köpte en billig bok (en använd kopia av One Day skriven av David Nicholls) på det där mysiga lilla stället runt hörnet, där böcker är staplade över högt och lågt på alla lediga och ej lediga ytor. Ville ta massa bilder på tornen av litteratur där inne, men min mobil hade gett upp allt hopp om liv. Får visa er någon annan gång, för det är verkligen hur mysigt som helst!
 
Frukos i mitt hjärta.
 
Lånad bild, tagen av Josefin.
 
🎵Jag vill bara ha din röst🎵
Det är som att bo mitt i en av Harry Potter-böckerna. Borträknat den bokstavliga magin då såklart. Men allt det andra har en ju runt sig hela tiden; de tätt packade tegelhusen och lägenheterna i rödorange med sina smala, olikfärgade dörrar och tittfönster i alla möjliga former, samt minimala trädgårdar på rad och stenbelaggda gångar som ringlar sig fram mellan höga häckar som fortfarande har sin gröna färg. Det finns alltid nåt nytt att upptäcka; varesig det är förvridna ansikten utkarvade här och var uppe på fasader eller utsmyckningar i alla hörn av pubbar och butiker.
 
Det här är min gata.
 
Skolan rullar på. Lärarna är trevliga och bra på ett sånt sätt att dom får en till att bli ännu mer intresserad än vad en redan är. Om det är möjligt. Jag har varit förkyld denna veckan med mestadels hals- och nackont. Jag vill gärna skylla på att vädret skiftar från kvav värme till regn och kylig blåst på två röda. Men ärligt talat så behöver jag nog bli bättre på att skydda min hals. Tro bara inte att lite halsont har stoppat mig från att gå på lektionerna och göra det jag ska, vilket inkluderat bluesimprovisation och en hel lektion I Just Want To Make Love To You - Etta James. Jag har jammat lite mer med en kompis och igår var jag till och med på ännu ett BIMM social event på Broadway Bar & Grill och träffade fler musiker. Idag när jag vaknade, dock, gick det inte längre att ignorera förkylningen. Jag öppnade munnen för att säga "godmorgon" och ingenting kom ut. Ni kan ju försöka föreställa er ångesten och paniken som medföljer när en som sångare inte ens kan prata. Så nu sitter jag och häller i mig tekopp efter tekopp med honung och ingefära i ett desperat försök att lindra och återställa rösten. Jag skulle ha framfört en låt idag och ännu en imorgon, men mina chanser för att lyckas med det känns små. Snart börjar jag väl säkert googla dunderhuskurer också.
 
Brunch.