Emma

Livets dyra fälla: ekonomisk frihet vs. psykiskt välmående
Ett par år gammal bild från parken hemma i min hemstad.
 
Det börjar gå mot slutet på terminen för mig, vilket betyder massa prov och sedan ledigt och julmys hemma. Men det är något jobbigt jag måste göra innan det, något jag till och med skäms över; jag måste säga upp mig från jobbet. Det känns skitkasst och jag önskar att jag inte behövde göra det, men klädbutiken jag jobbar i är del av en stooor klädkedja som tjänar miljoner på folks besatthet av julshopping och mellandagsreor, vilket betyder att ingen får ledigt på jul. Jag är den enda anställda på min arbetsplats som inte har familj i det här landet. Att inte fira jul (vilket för mig är en familjetradition och inte en religiös högtid) och att inte se mamma skulle ta hårt på mig. Men bara att skriva det här får mig att känna mig som ett bortskämt barn som ger upp jobbet för min egen själviska skull... If that makes sense? Jag hatar inte alls mitt jobb, det är helt okej, det är ett jobb liksom, inget mer med det. Och jag erkänner mitt privilegium här, att jag har råd - just nu - att fullfölja det här beslutet att lämna mitt jobb för mitt psyke och för mitt själslugn; jag erkänner att få människor har den möjligheten och det får mig bara att må ännu sämre.
 
(Samtidigt så vill jag ju hitta ett jobb där jag kan tjäna mitt levebröd och känna mening med jobbet. Jag vill hitta jobb hos företag som gör bra saker, som utformar sina produkter etiskt och med tanke på djurrätt och bevaringen av planetens tillgångar. Så kanske inte ett stort klädföretag med billiga varor som utarmar jorden och som är tillverkade av plast och giftiga färgämnen i fattiga länder med kassa arbetsföhållanden. Men sådana bra jobb växer inte på träd, dom faller inte från himlen stup i kvarten. Och jag behöver fortfarande ha tid för att plugga och skapa min musik. Men nu var det inte det etiska dilemmat med att jobba inom "fast fashion" som jag tänkte prata om idag haha kanske i nästa blogginlägg.)
 
På andra sidan myntet så känner jag mig mer vuxen och respekterad som anställd än som arbetslös; jag ger mig själv onda ögat över det här beslutet varje minut av varje dag. Jag är orolig över att inte ha en inkomst längre, även om jag klarar mig bra på studielånet just nu, och även om jag knappt tjänar något alls. Det är av någon anledning ofint att prata om pengar men det skiter jag i; per timme tjänar jag just nu £7.05 vilket är minimum wage i England för någon i min ålder. Så om jag endast jobbade mina kontrakterade timmar så skulle jag bara tjäna £225.6 i månaden vilket inte ens täcker halva min hyra. Jag försöker just nu att ta fyra extra shift i veckan, men det gör att jag är för upptagen och för trött för att göra skolarbetet utanför klassrummet, och då ska vi inte ens tala om att hitta ork till socialt umgänge med kompisar och andra musiker. Först funderade jag på att skippa jul i år och behålla mitt jobb som en ansvarsfull vuxen människa, men sedan såg jag mönstret av den där psykiska självbestraffningen (som jag har berättat om för er förut) och funderade över alla mina två val igen. "Prestationsångest" kan vara ett nyckelord.
 
Nu är ju inte jag doktorand i det här ämnet, eller expert på något vis; jag kan bara tala för min egen upplevelse. Det känns ändå inte som att det är det här våra liv borde handla om, jobba för att leva och leva för att jobba, men ändå är det så här samhället ser ut, för vi lever i ett konsumistiskt samhälle. Bara genom att vara vid liv är vi skyldiga att jobba, skyldiga att tjäna pengar, att betala för att hålla oss vid liv, att konsumera. Antingen tackar du nej till jobbet och förlorar ditt ekonomiska kapital, eller så säger du ja till jobbet och förlorar ditt psykiska välmående. Om alla pengar som vi i västvärlden spenderar på julklappar, gick till hjälporganisationer istället, så skulle vi tex kunna utrota världssvält flera gånger varje år - för att bara nämna ett exempel av hur mycket vi spenderar. Vi jobbar tills vi går in i väggen. Vi bidar vår tid och våra liv med att vänta på att dagarna ska gå tills vi är lediga och kan andas ut; vi spenderar vårt enda liv med att vänta på att det ska vara över.
 
Jag hoppar inte över jul i år. Jag ska träffa min mamma och andas lugnare, och sedan ska jag söka ett nytt jobb när jag kommer tillbaka till London i januari.
En liten önskelista, julen 2017
Okej så jag har gått runt ett tag och känt mig stressad och bara tänkt att allt jag önskar mig i julklapp är att någon ska betala min hyra och mina räkningar och alla mina studieutgifter och lån. Det är fortfarande sant, jag önskar mig fortfarande det i julklapp. Men för att fylla på den här bloggen med lite roligare inlägg så tänkte jag att jag ju kan visa er ett par materiella saker och ting som jag törstar lite efter; jag gör ofta den där grejen där jag surfar runt på internet, klickar "lägg till i korg" på en pryl och tittar på den ett tag innan jag stänger ner sidan utan att faktiskt köpa någoting alls (det spar ju på plånkan, men det är ju himla fånigt att ha digitalt fönstershoppande som hobby). Ärligt talat behöver jag knappast allt detta i julklapp; för mig räcker det om någon betalar min tur-och-retur flygbiljett hem så jag kan mysa med mamma på julafton. Så om inte annat kan kanske det här icke-sponsrade inlägget ge er lite inspiration i alla fall, kanske till er själva eller i julklapp till någon ni tycker om.
 
  • "The Sisterhood Saints - full collection poster" av Elin Sandström. Jag är lite kär i det här konstverket alltså. Konstnären är en jätteduktig kvinna och såna vill en ju supporta! Kvinnor alltså!
     
  • Behringer högtalare, MS40 eller MS20 eller någon annan sort (har inte riktigt bestämt mig än, om ni har tips på några bra högtalare så kommentera gärna och berätta). Det här är den grejen som jag nog faktiskt behöver för att bättre kunna spela in musik i mitt sovrum. Eftersom det är Black Friday över hela internet idag så kanske jag köper dom själv... (Uppdatering: jag köpte dessa, MS20, på rean till mig själv med hjälp av £10 som jag fick från mitt uni.)
  • Muminböcker. Ja alltså, de Muminböcker jag inte redan har. En vill ju gärna stoltsera med hela samlingen så klart! I min bokhylla står redan Farlig Midsommar, Kometen Kommer, Muminpappans Memoarer och Trollvinter. Ja jag är ett stort barn säger jag ju haha.
       

  • Nikon D5100 Digital SLR kamera eller Canon EOS 80D kamera eller... Ja jag vet inte vad som är bäst (billigt, billigt är bra), men jag vet att en kamera med LCD skärm som går att vända på vore kul. Jag har en Nikon D3000 just nu som jag tycker om (att jag fick den av mamma och pappa på min konfirmation kanske väger lite också). Men jag kan inte ta bilder på mig själv då skärmen sitter där den sitter, en funktion för att förstora från viewfindern till displayen kan ni ju glömma och det går inte att filma med den. Ja jag vet helt enkelt inte, jag är ingen expert haha. (Hjälp!)

 
  • Och till den skulle det ju vara najs med en liten fjärrknapp så att jag kan ta bilder själv utan att vara i närheten av kameran.
 
  • Diverse andra böcker jag är sugen på just nu inkluderar; Milk And Honey av Rupi Kaur, The Sun And Her Flowers också av Rupi Kaur, The Perks Of Being A Wallflower av Stephen Chbosky (inte ofta jag är intresserad av manlig konst nu för tiden!), Flickan Och Skammen av Katarina Wennstam, och Det Kallas Kärlek av Carin Holmberg. Jag har några till på lut men då skulle den här listan aldrig ta slut. Ha! Ett rim!
     
 
  •  HP Sprocket, en händig fotoskrivare! Printa direkt från mobilen! Behöver jag ens säga mer? Det finns visserligen flera olika varianter av smidiga mini-fotoskrivare till mobiler, allt eftersom det blir mer populärt, men nu råkade jag köra på just detta märket till listan.

 
  • Tatuering. Alltid, "bara en till" tatuering. (Och jag vet vad du kommer säga, mamma, "INTE en tatuering till!" haha.) Även om jag så gärna vill fylla i trädet på ryggen och kvinnan på högerarmen (vars skapare jag inte kan få tag på, så jag vet inte vem som skulle kunna fylla i dem), så vill jag nog att min nästa tatuering ska vara Måns tassavtryck på insidan av min ena överarm, där han brukade sova varje natt med min arm runt sig. Min gamla misse Måns gick bort den här sommaren och jag saknar honom så mycket.

     


  • Touch tablet + penna att koppla via USB till min laptop, för att digitalisera min konst och skapa ny konst direkt på min dator. Jag känner ofta att jag skulle vilja göra flera olika versioner av en bild jag ritat, eller kanske klippa ut delar av en bild, men att skanna in den och försöka få till rena linjer och kanter i Paint gör inte riktigt min vision rättvisa.

     
Secondhandfynd en ledig dag
Jag hade inga lektioner och inga jobbshift bokade idag, så jag fick lite gjort och tog en promenad genom Putney för att skicka ett paket. På vägen sögs jag självklart in i secondhandbutiken The British Heart Foundation. Med mig hem fick jag en stickad beige halsduk, "Atonement" av Ian McEwan, "How Not To Disappear" av Clare Furniss och en rutig långärmad croptop tröja ursprungligen från Topshop.
 
 
 
 
Jag blev även sugen på att testa Poundland-smink för att se om en produkt för £1 kan jämföras med mer highstreet smink. Så detta puder, ögonbrynspenna, ögonbrynskugga, läppstift och glittrande eyeliner kostade alla £1 styck (!!!) Som ni kan se köpte jag ögonbrynskuggan vid ett tidigare tillfälle, för jag har redan testat den ljusare skuggan och jag tycker det funkar lika bra som dyrare smink. To be fair, att använda rätt pensel kan underlätta också.
 
 
 
 
"Radical Red"