Emma

Bild från Pinterest.

02:51am.

Vissa skriver om sina drömmar, andra skriver om sin sömn - eller brist på, som i mitt fall. Jag har varit dålig på att somna i god tid sedan någon gång i min tidiga tonår, har jag för mig. Jag är vaken och vaken och vaken, ibland tills klockan närmar sig morgon och jag hör fåglarna kvittra utanför fönstret och mina ögon svider så illa att jag är rädd att dom ska ploppa ut om jag inte blundar. Frågan är ju varför. Varför är jag så här? När jag faktiskt försöker, när jag släcker lampan och kurar ihop mig bekvämt under täcket och tvingar mig själv att vänta in sömnen, då brukar jag plötsligt störas av mina tankar. Antingen får jag en idé till en låt som jag bara måste skriva ner, eller så spelas gamla filmer upp innanför ögonlocken, filmer där karaktärerna är människor jag älskat och förlorat och det slutar med att jag gråter mig själv till sömns. Det är dom två alternativen jag har när jag försöker somna med flit på kvällarna. Eller så håller jag mig vaken och somnar först när jag är så trött att jag i stort sett däckar utan att jag ens märker det, och därmed undviker hela tvinga-mig-själv-att-somna grejen med alla tankar och idéer. Någon av er som vet hur jag kan råda bot på detta till synes obrytbara mönstret? Någon av er som är likadan?