Emma

Agnes Wolt skrev en bra tråd på Twitter där hon berättade en massa vetnyttigt som alla borde höra - eller i detta fall läsa, angående våra lagar kring rätten till fri abort och varför vi bör försvara den rätten. Kan vara bra att veta lite inför valet den 9nde september.

"RANT: Eftersom Sverigedemokraterna går till val på att ändra den svenska abortlagen, ska jag förklara varför vår abortlagstiftning är hållbar och human. Något vi har anledning att vårda och glädjas åt. Kanske vara stolta, rentav.

Den svenska abortlagen dateras till 1 jan 1975. Kvinnor enades över partigränserna för att driva frågan. Moderaterna var enda parti som röstade emot. De har senare anslutit sig till vår abortlag och tycker den är bra. Den svenska abortlagen är generös - aborten är helt fri till och med vecka 18. Fram till dess bestämmer kvinnan själv och behöver inte ange sina skäl för att avbryta graviditeten. Hon behöver inte ha samtal med kurator/psykolog. Efter v 18 är aborten inte fri. Men man kan få abort om synnerliga skäl föreligger. Skäl kan vara allvarlig sjukdom hos modern, grav fostermissbildning eller svåra sociala omständigheter. Ungefär 1% av alla aborter sker av synnerliga skäl, idag 400 per år. Statens Medicinsk Etiska Råd (SMER) beviljar de sena aborterna (efter v 18). Varje fall utreds individuellt genom samtal med kurator/psykolog. SMER sammanträder varje fredag. En jurist leder, läkare med specialistkompetens ingår i rådet.

Den yttersta bortre gränsen för abort avgörs av när ett foster kan överleva utanför livmodern, vilken flyttas successivt och fastställs av experterna i Statens Medicinsk Etiska Råd, SMER. Idag är den 21 veckor och 6 dagar. Enligt lagen får abort ej utföras om fostret är livsdugligt, alltså kan överleva utanför livmodern. Lagen behöver inte ändras för att ändra bortre gränsen för laglig abort; gränsen flyttas successivt i takt med den medicinska utvecklingen. Det gör vår abortlag hållbar. Genialt.

När man kan överleva utanför livmodern, idag fr.o.m graviditetsvecka 22, är man ett barn. Då blir man folkbokförd som individ. Det gäller även om man dör inne i livmodern. När man sedan föds ut är man ett dödfött barn. Innan man har någon teoretisk möjlighet att leva utanför livmodern (idag vecka 22), är man ett foster. Om ett foster dör i livmodern vecka 18 och föds ut är det ett missfall ("spontanabort" i medicinskt språkbruk) eller aborterat foster ("inducerad abort" i medicinskt språkbruk).

Idag är det möjligt att i vissa fall rädda barn som föds i v 22. Det kräver dock avancerad intensivvård och att man startar behandling redan inne i livmodern (genom att till exempel ge kortison för att påskynda omställning av blodomlopp och lungor till liv utanför livmodern). Av de barn som idag föds v 22 överlever ungefär hälften. Av dem som överlever får hälften bestående skador, alltifrån lätta till allvarliga. För att barn födda v 22 ska överleva krävs mycket aktiva intensivvårdsinsatser, normalt fram till v 40 (då barnet skulle fötts) och att föräldrarna är närvarande och deltar i vården hela tiden. Alltså ett totalt engagemang från vård o föräldrar.

Vissa tänker att gränsen för den fria aborten, 18 v, ligger nära tidpunkten när ett foster kan överleva utanför livmodern. Men det är 4 veckor mellan vecka 18 och 22, vilket är otroligt lång tid vad gäller fosterutveckling. I framtiden kanske vi kan utveckla konstgjorda livmödrar, där fostret kan ligga i fostervatten och mogna färdigt. Då kan det kanske bli möjligt att rädda foster som föds ut i vecka 19. Idag är det absolut omöjligt.

Dagens aborter kan indelas i; A) tidiga aborter som utförs till och med v 12, B) medeltidiga/medelsena aborter (v 12-18) och C) sena aborter efter v 18. A och B är fria (kvinnan bestämmer), C får bara göras av "synnerliga skäl" och tillstånd från SMER (Statens Medicinsk Etiska Råd). De flesta aborter i Sverige görs väldigt tidigt. Av dagens svenska aborter görs 55% före graviditetsvecka 7 och 84% före v 9. Av de tidiga aborterna (de som görs senast vecka 12) görs majoriteten tidigare och tidigare för varje år. Förutsättningen för de väldigt tidiga aborterna är dagens hyperkänsliga graviditetstester. På min tid kunde man påvisa graviditet med graviditetstest ungefär v 8, men idag finns tester som kan visa positivt redan v 4. Då ska man komma ihåg att när befruktningen sker är man redan i v 2. Det beror på att graviditeten av konvention räknas från sista mensens första dag. Att diagnosticera en graviditet och göra en abort så väldigt tidigt som många lyckas med idag, kräver förstås att man har regelbunden mens en gång i månaden. Många kvinnor har inte det och då kan det förstås ha gått längre tid.

De väldigt tidiga aborterna görs idag enkelt och skonsamt med hjälp av två piller som tas med ett par dagars mellanrum och som framkallar en försenad, extra riklig mensblödning, så kallad medicinsk abort. Det första pillret tas på sjukhus, men det andra kan tas hemma. Att pillret ska tas på sjukhus beror på vår abortlag som säger att abort måste ske på sjukhus (en gammal rest av ett samhälle fyllt av illegala aborter).

Idag utförs 95% av de svenska aborterna mycket tidigt (t.o.m vecka 12), 4% medeltidigt (v 12-18) och 1% sent (vecka 18 - vecka 21 plus 6 dagar. De sena aborterna är inte fria, utan utförs efter tillstånd från SMER (Statens Medicinsk Etiska Rår) om "synnerliga skäl" föreligger. Eftersom aborter idag kan göras så tidigt, utförs endast 5% av aborterna idag i vecka 12-18. MEN dessa aborter (c:a 2000 per år) minskar inte över tiden.

Det finns flera skäl till att man inte kan utföra en abort före utgången av vecka 12 (som SD vill ska bli gränsen för fri abort). En orsak är om man inte har mens varje månad. Har man oregelbunden mens kan det lätt gå ett par månader innan man upptäcker graviditeten. Ett annat skäl till abort efter v 12 är att man upptäckt allvarliga skador på fostret vid fosterdiagnostik. Det kan ske när som helst under graviditeten, ibland vid ultraljudet v 18, vilket kräver tillstånd från SMER (Statens Medicinskt Etiska Råd) för abort. Fosterdiagnostiken utvecklas ständigt och kommer troligen att även efterfrågas allt mer. Många av dem vars foster diagnosticerats som svårt skadat kommer också troligen att välja abort. Därför kommer nog aborterna efter vecka 12 att öka, snarare än minska med tiden. Idag är de 4%. En tredje orsak till medeltidiga aborter (vecka 12-18) är att alla inte har ett perfekt liv med perfekta ordnade förhållanden. Det finns kvinnor som missbrukar, har psykiska problem, och/eller en partner som kontrollerar dem och/eller är våldsam, som de inte vill ha barn med.

Att kvinnor i Sverige har FRI abort fram till v 18 och inte behöver söka hos Socialstyrelsen, inte förklara för en kurator varför hon vill göra abort, är det allra finaste med den svenska abortlagen. Det gör mig nästan tårögd. Tack till de kloka människor som utformade lagen så! Det underbara med den svenska abortlagen är att den ser kvinnan som någon som själv ensam får bestämma om hon vill fullfölja en graviditet eller avbryta den, ända fram till vecka 18. Det är ett uttryck för den fina svenska värderingen att kvinnor är fullt myndiga. Jag anser att, vid sidan av MVC, BVC, förskolor och vaccinationsprogram, har den svenska folkhälsan gynnats på ett avgörande sätt av vår respektfulla svenska abortlag och vårdens fina och professionella bemötande av kvinnor som önskar och genomför abort. Hur då? Jo, för på slutet av 1960-talet föddes tusentals barn med svåra alkoholskador. Deras missbrukande mödrar hade inte tillgång till fri abort. Kvinnor som levde i misshandelsförhållanden hade inte tillgång till fri abort. Deras barn föddes i en miljö av våld och misär. Idag får färre än en på tiotusen födda i Sverige diagnosen fetalt alkoholsyndrom. Detta torde vara den lägsta förekomsten i något land där kvinnor dricker alkohol. Enligt min åsikt beror det på att kvinnor som missbrukar har tillgång till fri abort utan att behöva förklara varför.

Inte bara är aborten fri och upp till kvinnan att bestämma till och med vecka 18, men kvinnan slipper också sitta och försöka övertyga en kurator/psykolog/läkare om att hon har de rätta skälen. Det speglar en fantastisk vidsyn hos lagstiftarna och en respektfull syn på kvinnan. Jag minns hur kompisar på tidigt 70-tal var tvungna att springa runt och leta upp två läkare som skulle intyga att de behövde göra abort för sin egen hälsas skull (så kallat "tvåläkarintyg"). Otäckt och förnedrande. Korrumperande för alla parter.

Vår svenska abortlag underlättar livet för kvinnor, särskilt för dem som har det besvärligt. Att tvinga kvinnor att redovisa sina skäl om de vill göra abort mellan vecka 12 och 18 är att omyndigförklara svenska kvinnor. Det är förslaget från SD. Att tvinga kvinnor att söka tillstånd från SMER (Statens Medicinsk Etiska Råd) om de vill göra abort mellan vecka 12 och 18 innebär att SMER skulle få 5 gånger fler fall än idag att ta ställning till. Dyrt och byråkratiskt. Slöseri med skattepengar. Att kvinnor ska tvingas söka tillstånd från SMER för aborter mellan vecka 12 och 18 betyder att sådana aborter fördröjs med ytterligare 1-2 veckor, då dessa kvinnor måste utredas av kurator och sedan få vänta på SMERs utslag. En påfrestning för kvinnan. Det finns ingenting att vinna på att införa tvång på särskilt tillstånd från SMER mellan vecka 12 och 18, som SD föreslår. Det skulle kräva 5 gånger fler SMER-möten och en kader av psykologer/kuratorer som ska granska kvinnans argument. Eftersom vården lider ständig brist på resurser och kvalificerad personal är det orimligt att binda upp vårdprofessioner för att syssla med onödig byråkrati i syfte att göra aborten villkorad mellan vecka 12 och 18, i stället för fri som idag.

Vad gäller skäl 1 (abort som p-medel) så påverkas det ju inte alls av SD:s förslag om att sänka gränsen för fri abort från v 18 till v 12. De som använder abort som p-medel gör rimligen abort så fort de kan, typ v 7-9. Det är fritt fram för alla att tycka vad de vill om abort kontra p-medel. Personligen tycker jag att skillnaden är minimal och etiskt ointressant om man tar ett dagen-efter-piller, eller gör en medicinsk pillerabort v7.

Vad gäller skäl 2 finns naturligtvis en etisk problematik vid de mycket sena aborterna som ligger nära gränsen för när ett foster kan överleva utanför livmodern och därmed blir ett barn. Men dessa aborter är inte fria, utan får bara göras efter utredning o tillstånd från SMER.

SD:s förslag att svenska kvinnor inte längre ska ha fri abort mellan vecka 12 och 18 påverkar rimligtvis inte huruvida de sena aborterna beviljas eller inte. Det är ju SMER som beviljar/avslår sådana ansökningar enligt sin medicinska och etiska expertbedömning. SMERs arbete underlättas inte utan försvåras om de, förutom ansökningar om aborter efter v 18 som de hanterar idag, ska handlägga ytterligare 4 gånger fler ansökningar om abort, nämligen från de som kvinnor som önskar göra abort mellan vecka 12 och 18.

Det finns alltså inget intellektuellt hållbart argument för SD:s föreslagna ändring av den svenska abortlagen. Man frestas dra slutsatsen att deras ståndpunkt bygger på känsla, snarare än kunskap. Känslan att "det borde inte vara för lätt" att göra abort. En form av hederssyn? Att kvinnor inte allt för lätt ska komma undan från sina sexuella eskapader är ett genomgående tema i alla hederskulturer och patriarkala normsystem. Oftast lägger man inte samma vikt vid mannens kyskhet.