Det har varit mycket. Hade knappt semester på min semester; jag tog två veckor precis efter mitt final performance project - lugn, jag ska berätta om allt det där i sinom tid, kanske bara inte i kronologisk ordning - för att jag var så himla ivrig att få åka hem till mamma och Signe och huset och bara andas ut lite. Men min första semestervecka gick till att stanna här och göra klart de sista proven på universitetet, så där föll ju min semesterplan fullkommligt. Den andra veckan var jag dock hemma i Sverige, men jag kan inte ha så korta semestrar; någonting blir liksom förstört när jag måste varva ner så snabbt och sedan ge mig av igen med en gång. Och nu har jag bara 3,5 veckor semester kvar att ta ut från jobbet detta året. Jag har lämnat in för en vecka i höst då jag och mamma ska på Cher i Stockholm, och återstående 2,5 veckor kanske skulle vara bra att ha till jul. Fast då missar jag ju hela svenska sommaren. Missförstå mig rätt, den brittiska sommaren är ocksaå vacker med runt +30 och solsken för det mesta (peppar peppar!) Men här i London finns ingen sjö tio minuter bort att hoppa i, det finns inga folkfria öppna vidder med gyllene fält och varma skogar. Jag vill gå barfota hemma i vår privata lummiga trädgård, sitta på vår varma trätrappa med dörren öppen och en sval bris som slingrar sig in i huset, det dova mullret från kaffebryggaren, Signe som kommer och pratar och stryker sig mot min arm innan hon hoppar iväg ut i solen, krama mamma som doftar solkräm och hemma.
Det är mycket nu. Jag sjunker lätt men jag sjunker inte längre lika lågt eller lika länge som för ett år sedan. Ofta kan det kännas ensamt och då o då hopplöst, eller kanske meningslöst? Ibland vill jag bara ha ett lugnt liv hemma, inreda mitt eget hem med loppisprylar, känna att jag lever där mina rötter är liksom. Samtidigt känns det som att jag ger upp ifall jag flyttar tillbaka hem till min småstad som är full av småsinthet, främlingsfientlighet, faktaresistens och gammaldags förväntningar på kvinnor. Men hemlängtan, ett behov av lite lugn och ro samt underbara svenska lantfoton från bloggar jag följer får mig att drömma om små, hemtrevliga, bekanta saker, och jag antar att det lilla räcker för tillfället.
Bilder lånade från Pinterest.
1 kommentar(er)
