Emma

Till en början var vi ju alla glada över att Netflix's "Insatiable" skulle glömmas bort i dammet av en bättre version med mindre fat phobia. Jag vill inte ens prata om vilket jäkla train wreck den serien var - och jag har inte ens sett den, bara reviews och själva promovideon. En tjock tjej blir mobbad för sin vikt, hamnar i slagsmål med en hemlös man, får sin käke skadad och måste... sy ihop den? Som resultat kan hon inte äta som vanligt och hon går ner i vikt - genom svält alltså. Efter detta är hon plötsligt "snygg", enligt samhällets definition, och vill ta ut hämnd på alla som var elaka. Jag tror hon mördar någon och blir tänd på en vuxen man som skulle kunna va hennes pappa, och när hennes kompis säger att just den mannen har pedofilanklagelser emot sig så svarar vår huvudperson att "ja, det betyder ju att jag kanske har en chans med honom!" Jag sa att jag inte skulle dra hela plotten, men den är så fruktansvärt fat-shame'ande (svårt med svengelskan haha) och kass att jag inte kunde låta bli.

In kommer den nya, förhoppningsvis bättre filmen "Sierra Burgess Is A Loser", med en fysiskst större huvudkaraktär som spelas av en skådespelerska som faktiskt är sin karaktärs storlek på riktigt och inte bara har på sig en fatsuit. Jag skulle inte ens kalla Sierra Burgess eller skådespelerskan som porträtterar henne för tjock; hon är normalbyggd för sin längd, och det är fortfarande uppfriskande. Men i den här filmen får vi ett nytt dilemma, ett problem som är väsentligt för hela filmens uppbyggnad. Vi snackar om catfishing. Om du inte vet vad catfishing är så är det när person A pratar med person B över internet och person A låtsas vara någon annan. Sierras handlingar i filmen kan liknas vid en nervös tonårstjejes desperata försök till närhet, men så mycket av det manusförfattarna har fått henne att göra är djupt problematiskt. Som att kyssa någon utan hens tillåtelse, då Jamey i filmen inte vet att det är Sierra som kysser honom eftersom hon låtsas vara någon annan och bokstavligen håller händerna framför hans ögon. Det sköna med Sierra Burgess är att hon är en karaktär med brister och dom bristerna är inte specifikt centrerade runt hennes vikt - alltså, litegrann, men hennes mål är inte att förändra sin kropp och anpassa sig till resten av världen. I början av filmen är hon redan cool - men en perfekt karaktär underhåller inte någon och är inte heller realistisk. Det är bara det att när den sygga killen smsar henne och tror att han pratar med den smala, populära cheerleadern handskas Sierra med situationen helt fel. Det går absolut för långt när cheerleadern går med på att gå på dejter med Jamey och spela med i Sierras catfishing ploy.

Men nu till vad det var jag faktiskt ville ha sagt med detta. Jag tycker detta är en bra och ganska fin film, trots all cringe. Det är bara slutet jag har ett problem med. Filmen hade kunnat sona för Sierras smått... eeeh kriminella - i brist på ett bättre ord - handlingar (hon kysste någon utan dennes vetskap eller samtycke!) i dom sista scenerna, om manusförfattarna bara hade valt att göra filmen ens en aning verklighetsförankrad. När filmen slutar blir allt lyckligt; drömkillen Jamey dyker upp utanför Sierras hus, förlåter henne, är tydligen kär i henne nu och så tar han med henne på skolbalen där hennes två vänner väntar på henne. Bästisen förlåter Sierra för att hon har ignorerat honom i stort sett hela filmen och den nya kompisen, cheerleadern, förlåter Sierra för att hon indirekt slängde upp en pinsam bild på cheerleadern på den stora skärmen på fotbollsplanen inför hela skolan... Allt det där som Sierra gjorde är plötsligt som bortblåst... Jag köper det inte. Jag gillar det inte. Jag gillar att hon blev sams med sina kompisar igen, men när det kommer till Jamey så önskar jag att han hade fått ett annat slut. Jag önskar att han hade haft något annat att göra den kvällen så att han inte kunde gå på balen med Sierra, men han hade kunnat föreslå att dom skulle ses en annan dag och kanske börja bygga upp förtroendet som Sierra fullkomligt förintade - inte bli ihop med en gång bara för att det passade in i filmens berättande (!!!) Sierra hade då kunnat gå på skolbalen med sina vänner istället och som sista moral förstått värdet av vänskap. Jag tror det hade varit ett bättre och mer trovärdigt slut på "Sierra Burgess Is A Loser".