Jag är absolut ingen expert, men jag tyckte det kunde vara intressant att bara tänka litegrann out loud om hur kluven jag är, hur jag ibland känner mig som en annan person från dag till dag. Natten till igår sov jag en hel natt för första gången på jagvetinte hur länge. Jag vaknade klockan 8 på morgonen - utan väckarklocka - och var inte trött längre. Tror inte ni förstår vilket mirakel detta är, trots att det borde vara en så självklar, naturlig grej att somna på kvällen och vakna på morgonen. Men det händer vanligtvis inte för mig. Så jag vaknade klockan 8, gick upp, gick på toa... och kraschade i sängen igen. Det kändes bara inte som att jag hade någon anledning att vara vaken, fast än tvättkorgen var full, golvet inte damsugits på evigheter, sängen behövde bäddas om... Jag kunde bara inte förmå mig att gå upp. Inte förens runt tvåtiden på eftermiddagen när jag behövde göra mig redo för ett sent shift på jobbet.
Idag, däremot, ringde klockan vid 11. Jag hade inte somnat förens vid tretiden inatt. Ändå gick jag upp och från ingenstans fick jag en kick att se över allt jag behövde göra här hemma. I skrivande stund har jag slängt in en tredje omgång tvätt, tagit ut två påsar med återvinning, hängt upp tvätt, bäddat med rena lakarn och gjort mig redo för jobbet en hel timma innan jag behöver ge mig av. Jag vet inte varför jag är så här, så inconsistent, så upp och ned med ojämna mellanrum. Det kan väl inte bara vara jag?
1 kommentar(er)
