Emma

100 år av mänskliga rättigheter

"Remember the Ladies, and be more generous and favorable to them than your ancestors. Remember all men would be tyrants if they could. If particular care and attention is not paid to the Ladies we are determined to format a Rebellion, and will not hold ourselves bound by any laws in which we have no voice or representation."
- Abigail Adams, writing to John Adams (Women's suffrage)

Upp till för 150 år sedan ansågs inte kvinnor myndiga. Deras far var deras förmyndare tills de gifte sig och när de gifte sig gick allt de ägde gick till mannen som då var deras nya förmyndare. Det var lag på att kvinnor skulle va oskulder tills giftermål. Det var lagligt att våldta sin fru. Män trodde saker som att kvinnors livmödrar tex skulle flyga ut ur kroppen på dem om de åkte tåg. Kvinnor fick inte arbeta utanför hemmet om de var gifta, dvs; de gjorde allt det obetalda hemarbete som dom gör än idag (trots den långa kampen för jämställdhet även i hemmet) och som män antyder borde vara normen fortfarande när de "skämtar" att kvinnor "hör hemma i köket". Kvinnor släpptes inte in i högre utbildningar och fick därför ingen utbildning vilket gjorde det ännu svårare att få jobb, vilket redan var omöjligt då dom hade sitt eget kön emot sig när de ansökte till jobbpositioner. De flesta ogifta kvinnor arbetade i fabriker när mänskligheten nådde industrialiseringen, men de fick fortfarande inte arbeta tillsammans med män. Det var dåligt betalt och när de gifte sig förväntades de att säga upp sig för att sköta om hemmet och maken. Gifta kvinnor tog ofta små jobb, så som handarbeten - fortfarande underbetalt -, som kunde utföras hemma där de kunde sköta om barnen och huset samtidigt, och det tillät dem också att bibehålla bilden av sin man som brödvinnaren.
För 120 år sedan började kvinnor kräva bättre jobb, men det gick långsamt. De gifta kvinnorna fick fortfarande lägre, dåligt betalda jobb, som fabriksarbetare eller telefonister. Fler kvinnor började förbli ogifta och då skapades en helt ny arbetargrupp som behövde kunna försörja sig själva. Som medelklass och ogift kunde en få bli lärarinna eller kvinnligt biträde i statsförvaltningen, men även då levde en på existensminimum och var konstant övervakad av skolrådet, prästen, skolinspektören och så klart invånarna i byn en bodde i.
Tidigt 1900-tal började kvinnor begära att få bli representerade av politiker som hade deras bästa i kikaren. I England, 1903, grundade Emmeline Pankhurst en socialistisk och politisk union för kvinnor, WSPU. 1913 slängde sig Emily Wilding Davison framför kungens häst på Epsom-derbyt, i protest, och dog, efter flera år av att ha blivit fängslad och tvångsmatad mer än 45 gånger. Under alla dessa år arresterades och slängdes Suffragetter i fängelse när de protesterade för sina mänskliga rättigheter. De krossade butiksfönster för att dra uppmärksamhet till sin kamp. De tvångsmatades med rör genom näsan ner i magen, i fängelse, när de hungerstrejkade. 14e november 1917 döptes till "The Night Of Terror" när 33 kvinnor blev arresterade, misshandlade och torterade i ett amerikanskt fängelse efter att de protesterat utanför Vita Huset. Händelsen drog tillräckligt mycket uppmärksamhet till sig för att få landet att bry sig, och skapade ett starkt stöd för kvinnorättsrörelsen. Rösträtten för kvinnor i Amerika, precis som i resten av världen, kostade dyrt - ett pris som betalades av dessa fantastiska kvinnor, i många fall för resten av deras liv.
1918 fick kvinnor äntligen sin rätt att rösta i England, ett enormt framsteg, men inte ens nära någon riktig jämställdhet. 1919 fick svenska kvinnor kommunal rösträtt; 19e september 1921 fick de rösträtt till riksdagen. Kerstin Hesselgren var den första kvinnan i svensk riksdag. Knappt 100 år och kampen pågår ännu. Om du inte tycker det är skitabsurt att kvinnor ens behövde slåss och dö för samma rättigheter som män alltid haft, då vet jag inte vad det är med dig.
 
Intressanta länkar för den med hjärta att bry sig:
Quiz