Pride-helg! Jag var alldeles för trött för att gå upp i tid och ge mig ut för att njuta av prideparaden precis hela dagen igår; vilken kass HBTQ-person jag är som inte viger mitt liv åt att gå på Pride haha. Jag säger som underbara komikern Hannah Gadsby:
"Another reason I struggled to identify as gay was the Sydney gay and lesbian Mardi Gras - precisely them. The Mardi Gras was my first introduction to my people. I watched it on my tv in my little livingroom in my small town. That was my first introduction to my people. The Mardi Gras... My people... Flaunting their lifestyle in a parade. And I used to watch it going 'Ah, there they are, my people... They're busy, aren't they. They love to dance and party.' I used to sit there and watch it, going 'Where... where do the quiet gays go? Where are the quiet gays supposed to go?' I still do. I just... Phew! The pressure of my people to express our identity and pride through the metaphor of party is VERY intense. And don't get me wrong; I love the spectacle, I really do. But I've never felt compelled to get amongst it, you know, I'm a quiet soul. My favourite sound in the whole world is the sound of a teacup finding its place on a saucer."
Den sista meningen är min favorit! Men jag kan känna igen mig i det hon säger. Jag äger inget regnbågsfärgat plagg. Jag vill inte behöva bära min identitet synligt på bröstet för att få respekt och för att vara stolt över att vara bisexuell. Jag är introvert och inte den stereotypiska bilden av en HBTQ-person. (Pssst! Hitta hennes show "Nanette" på Netflix!)
Jag träffade i alla fall Agnes på Oxford Street vid tretiden igår, lördag. Det var knökat med folk överallt och atmosfären var glad och välkomnande. Det kändes bra.
Bild lånad av min ena flat mate.
Vi åt smarriga udon-nudlar på resturangen East Street. Tycker absolut att ni ska söka er dit om ni är i London någon gång. Alla gästerna som satt där och åt, sjöng med i låtarna som spelades. Så härligt!
Idag var vi tillbaka på Oxford Street igen en sväng för vi hade spanat in oss på en tote bag i ett mörkt skyltfönster som vi ville ha. Kan visa er bild senare om ni vill se. Det var stekande solsken och 30 grader varmt, vilket betyder att vi i stort sett flöt fram på trottoaren, så svettigt var det. Jag längtar till min semester då jag kan hoppa i Vänern varje dag om jag vill.
0 kommentar(er)
