Det är Pride här i London på lördag. Så här kommer en liten berättelse om min bisexuella resa.
Alltså, en såg ju tidigt att jag var menad för livet som den coola gudmodern som dricker champagne, reser jorden runt med sina katter och kommer hem med spännande historier och presenter till alla barnen haha.
Jag var förtjust i min kompis ena storasyster när jag var 5 eller 6 år gammal; jag ritade en bild av oss där vi gifte oss - hon i kostym och jag i prinsessklänning. Vi brukade öva på att pussas, jag och mina tjejkompisar i lågstadiet. Det slog mig aldrig att vi pussade varandra för att "göra oss redo" för att pussa pojkar. Det var bara mysigt i stunden men det var aldrig sexuellt - jag tror vi var för unga för att förstå sånt. En kompis på högstadiet berättade en gång för mig, med låg röst i ett tomt rum, att hon hade pussat en tjej och att hon trodde hon var bi. Det var spännande och kändes som ett nytt koncept, men inget jag tillskrev mig själv. Samma kompis introducerade mig för tvserien "L Word" och jag fick genast upp ögonen för karaktären Shane som var mer pojkflickig än dom andra kvinnorna i serien. Jag pussade tjejer på fest i tonåren och blev alldeles glad av det, jämfört med hur jag presenterade mig för killar för att jag desperat ville att dom skulle gilla mig; med tjejer var det aldrig någon sådan inbyggd, social press.
Inget av detta fick poletten att trilla ner i mitt huvud, inte förens jag var 20 år gammal och min kompis Sara introducerade mig för HBTQ-communityn. Jag satte inställningen på Tinder till att visa både killar och tjejer (spoiler; det finns inte så många Säffle-tjejer som gillar tjejer på Tinder, typ fem). Där träffade jag min första flickvän. Hon var från Göteborg och hon var gender fluid, men hon lät mig kalla henne för "hon/henne". Det gick alldeles för fort och det slutade illa, men det är en historia för en annan dag, kanske. Huvudsaken är att detta var mina första baby steps in i HBTQ-världen. Vi gick mycket på Gretas gaybar i Göteborg sommaren 2015 innan jag flyttade hit till London - ja, Gretas som i Greta Garbo haha. Jag kom aldrig ut till min mamma; hon bara frågade "Så du är med henne nu?" Och jag blev obekväm och nickade, och det var det.
Första gången på Gretas så fick jag reserverade blickar när jag sa att jag var bi; antar att även HBTQ-personer blir obekväma inför någon som håller alla sina options open. Det kändes för en sekund som att jag inte var tillräckligt homo för att vara med i deras klubb. Vi mötte heteromän där som stötte på mig, vilket kändes konstigt och lite obekvämt. Så bi-fobi är en grej. När jag har berättat för vänner - oftast nya vänner, dom gamla blev inte så förvånade lol undra varför - så har dom haft ganska underliga reaktioner. Människor jag precis träffat har plötsligt blivit väldigt vänliga och börjat skryta om att jag är deras "homokompis". Några tjejkompisar här i London började hångla med mig när jag berättade för dem, som om det var en inbjudan - en annan frågade om jag var attraherad av henne; hon blev sårad och frågade varför när jag sa nej, som om jag blir kär i varje tjej jag ser. En expojkvän tyckte att det var helt okej att flera gånger berätta för mig att han fantiserade om att ha en trekant med mig och en till tjej, fast det var jobbigt för mig att höra och gjorde mig ledsen, vilket jag inte visade pga ville så klart inte förstöra stämningen - the famous mood som tjejer är drillade att upprätthålla.
Min sexualitet är ingen inbjudan. Att jag vill ses för den jag är, är ingen inbjudan. Om jag är ihop med en kille så betyder inte det att jag är hetero. Det betyder inte heller att jag går runt och glor på tjejer överhuvudtaget. Det betyder inte att jag ska tvingas ses som hetero bara för att jag "lika gärna kan släppa hela bi-grejen nu". Det betyder inte att jag är lösare än någon med en annan sexuell läggning. Det funkar inte så.
Nu till en mer generell grej. Jag scrollade runt på Facebook en kväll - natt menar jag, klockan var nästan två och ja, jag har den sämsta dygnsrytmen. Hur som helst så fick jag fram en artikel om TVshowen Crazy Ex-Girlfriend, som tydligen hade tagit någon slags ställning mot heterosexuella kvinnor som går på gaybarer och klubbar. Jag har inte sett showen än, men den ligger på min lista på Netflix; anledningen till att jag inte har sett den än tror jag är för att jag har förutfattade tankar om titeln och att det kanske är en sån där "min exflickvän är galen" och "jag är inte som andra tjejer" stereotypisk show, som jag hatar. Men jag får väl ge serien en chans någon gång, kanske.
Utdraget av en scen ur serien i den här artikeln handlar om två snubbar som går till en gaybar. En av killarna är hetero. Dom börjar samtala om att hetero-kvinnor förstör gaybarer och att hetero-kvinnor borde hålla sig borta, när en grupp kvinnor på möhippa dyker upp för att köpa drinkar. Minuten innan hade dom precis pratat om att hetero-killen skulle få en kul kväll han också eftersom hetero-kvinnor ofta håller till på gaybarer. Så hetero-kvinnors närvaro är bara önskad tills dom visar sig obrydda om männens viljor, känslor och existens? Och dom enda heterosexuella som inte får gå på gaybarer är kvinnor, samtidigt som hetero-snubben i serien kände sig väldigt hemmastadd?
Jag håller med om att heterosexuella inte har rätt att ta över HBTQ-utrymmen, när alla utrymmen i samhället redan är till för heterosexuella; jag tänkte på detta extra mycket under den första Pride-paraden i min hemstad för några år sedan, då paraden verkade mest fylld av vuxna heterosexuella par och deras små barn - vilket ju är okej, men det blir ju inte speciellt mycket HBTQ och pride om 90% är "allierade" och inte HBTQ alls. Men men. Å andra sidan kan jag känna att om en heterosexuell kvinna - eller kvinnor helt generellt - känner sig säkrare på gayklubbar än på barer där heterosexuella män flockas, då har jag bara välkomnande, öppna armar åt dem. Det syftet blir dock lite besegrat när heteromän följer heterokvinnor till gaybarerna. Det är inte kvinnornas fel; det är heteromännens skuld att bära för att dom överhuvudtaget går till en gaybar för att ragga kvinnor. Om någon eller några av mina läsare är HBTQ, hur ser ni på saken?
1 kommentar(er)
