Bechdeltestet, även benämnt Bechdel-Wallace-testet, är ett test med vilken en films framställning av kvinnor kan bedömas. För att en film ska klara Bechdeltestet måste den uppfylla följande kriterier: ha minst två (namngivna) kvinnliga rollfigurer... som pratar med varandra... om något annat än män.
För ett tag sedan satt jag i en bil på väg någonstans, i sisådär en timma, med två andra kvinnor. Efter ett tag började jag inse att det enda dom pratade om var sina män; den ena hade blivit bedragen och dumpad, och den andra blev dumpad av samma man lika ofta som en tvserie släpper nya avsnitt. Jag vill börja med att säga att det är helt okej att gräva i det gamla och överanalysera relationer med en kompis när en har det jobbigt; det kan kännas skönt att få ur sig allt det där istället för att stänga inne allt och må dåligt i tystnad. Men något många kvinnor ofta gör är att fortsätta göra om samma misstag, och när jag säger misstag så menar jag värdelösa karlar (nej, inte "alla män", bara dom värdelösa, som sagt). Värdesätter vi inte oss själva och våran hälsa högre än så?
Föreställ dig ett liv utan att passa upp på en man som inte förtjänar det. Föreställ dig ett liv som bara handlar om dig.
Detta var bara en instickare jag hade, en tanke som for förbi. Så många samtal mellan kvinnliga vänner klarar inte av Bechdeltestet, och det gör mig lite ledsen.
0 kommentar(er)
