Emma

Tak över huvudet och heltäckningsmatta under fötterna
Det är höst. Jag har ett hem. Ett nytt rum i en ny lägenhet. Jag har bott här sedan slutet på september och jag har inte berättat det för er av den fåniga undanflykten att jag tycker mitt rum är för stökigt för att fotograferas. Japp. Det är min ursäkt och jag håller mig till den även om det är fånigt.
Jag har även återvänt till BIMM för ett nytt universitetsår. Ny klass, nya människor, nya lärare - till största del. Har varit på en och annan jam night på pubben. Dagarna kommer fortfarande då paniken sätter in och jag känner att "Borde jag verkligen vara här?" och "Vad håller jag på med?/Är jag tillräckligt bra för den här branschen?" Det skrämmer mig hur enkelt det känns som att det skulle vara att bara ge upp helt och åka hem till Sverige för att bo resten av mitt liv i mitt barndoms gula trähus. Tro inte att jag ger upp så lätt nu, nej icke sa nicke! Men jag känner så ändå, vissa dagar. Det är såna dagar en bara vill dra täcket över huvudet och tycka synd om sig själv, men vilken vuxen människa har tid med det??
 
 
 
Min nya gata.
 
 
Jam night härom torsdagen på den nya, lite väl moderna, "irrländska" pubben som brukade vara den gamla, mer traditionellt stylade irrländska pubben.
 
Live jazz band lecture, Under The Bridge venue.
 
 
 
Jag har börjat repa med ett nytt band också. Det är lite spännande att komma igång med något musikprojekt utanför skolan som faktiskt känns som att det kanske kan leda någonstans.