Emma

Blond och svår, tjugoett år
Vi repade för fullt i Henrys fullpackade lägenhet förra torsdagen. Efter fredagens LPW assessment och lördagens samtal med diverse inblandade människor, så kan jag meddela att jag börjar må lite bättre igen.
 
Torsdag. LPW prep. Justin Timberlake - Rock Your Body.
 
Jag tänker inte gå in för djupt på vad som hände under festligheterna i helgen, men lita på mig när jag säger att det var väldans trivsamt; jag är så glad att alla dom här nya människorna har kommit in i mitt liv. Däremot kan jag berätta lite om provet vi hade i fredags. LPW. Live performance workshop. Valet stod mellan Locked Out Of Heaven och Rock Your Body. Den sistnämnad har inte riktigt kommit överens med mig. För det första så får killarna i klassen alltid en annan tonart när en låt inte riktigt passar dem. Får vi en annan tonart någon enstaka gång när låten inte passar en kvinnlig röst så bra? Nepp! Det kan du ju drömma om! För det andra så har låttexten en väldigt tydligt sexistisk ton och som den PK feminist jag är så har det här skavt, kan jag säga. Men när jag väl satt där, klockan nio på fredagsmorgonen och låtsades att jag älskade låten in order to ens kunna sjunga den alls, då kändes det ändå lite spännande. Jag tror det gick okej. Monitorerna och medhörningen borde uppgraderas rejält till den milda grad då en kan höra sig själv även det minsta, dock.
 
IDAG ÄR DET MIN FÖDELSEDAG. Tjugoett. Myndig överallt. Detta är första födelsedagen som jag inte vaknar hemma med att mamma kommer med frukost på sängen. Ja, det där lät bortskämt, men ska jag vara ärlig så vill jag egentligen bara träffa min mamma just nu. Frukost på sängen kan kvitta. Hon hade i alla fall skickat med en fin liten present till mig.
 
 
För två minuter sedan knackade det på dörren. Det var postbudet som hade en present till mig från min fina Linda hemma i Sverige!
 
 
Måste skynda mig iväg till skolan nu! Vi hörs!