Emma

Det är som att bo mitt i en av Harry Potter-böckerna. Borträknat den bokstavliga magin då såklart. Men allt det andra har en ju runt sig hela tiden; de tätt packade tegelhusen och lägenheterna i rödorange med sina smala, olikfärgade dörrar och tittfönster i alla möjliga former, samt minimala trädgårdar på rad och stenbelaggda gångar som ringlar sig fram mellan höga häckar som fortfarande har sin gröna färg. Det finns alltid nåt nytt att upptäcka; varesig det är förvridna ansikten utkarvade här och var uppe på fasader eller utsmyckningar i alla hörn av pubbar och butiker.

 

 

Skolan rullar på. Lärarna är trevliga och bra på ett sånt sätt att dom får en till att bli ännu mer intresserad än vad en redan är. Om det är möjligt. Jag har varit förkyld denna veckan med mestadels hals- och nackont. Jag vill gärna skylla på att vädret skiftar från kvav värme till regn och kylig blåst på två röda. Men ärligt talat så behöver jag nog bli bättre på att skydda min hals. Tro bara inte att lite halsont har stoppat mig från att gå på lektionerna och göra det jag ska, vilket inkluderat bluesimprovisation och en hel lektion I Just Want To Make Love To You - Etta James. Jag har jammat lite mer med en kompis och igår var jag till och med på ännu ett BIMM social event på Broadway Bar & Grill och träffade fler musiker. Idag när jag vaknade, dock, gick det inte längre att ignorera förkylningen. Jag öppnade munnen för att säga "godmorgon" och ingenting kom ut. Ni kan ju försöka föreställa er ångesten och paniken som medföljer när en som sångare inte ens kan prata. Så nu sitter jag och häller i mig tekopp efter tekopp med honung och ingefära i ett desperat försök att lindra och återställa rösten. Jag skulle ha framfört en låt idag och ännu en imorgon, men mina chanser för att lyckas med det känns små. Snart börjar jag väl säkert googla dunderhuskurer också.